Döda bekvämlighetsfantomen

Sitter just nu på en dragning om molnets strategiska modeller och får ett tankeuppslag som kräver ett kort inlägg. Så långt jag kan minnas har jag följt en kvällsritual som går ut på att smida storslagna planer för morgondagen. Från gång till annan har jag inte kunnat sova av spänd förväntan. Följande morgon har jag klivit upp full av uppbyggd energi och tänd till max inför dagens omvälvande förändringar. Under många år har jag jobbat hårt under extremt långa arbetsdagar uppburen av den uppbyggda energin. För att varva ner tankeverksamheten har jag tagit mig tid att smida nya storslagna planer för kommande dag. På så vis har jag under decennier hittat min bekvämlighetszon byggd på tankar, visioner , resultat och utveckling. Nu är tiden mogen att riva zonen och flytta kraften till nya bosättningar.

Att förändra en stor organisation kräver att hålla vision och värderingar långt framför sig och hitta förhållningssätt som är förenliga med den långsiktiga visionen. Att smida storslagna och viktiga planer för kommande år och aldrig tappa bort omgivningen på väg mot målet. Konsekvenser för mig:

  • Har blockerat en halv arbetsdag varje vecka i kalendern för rent strategiskt/visionärt tankearbete.
  • Jobbar medvetet med att inte smida kvällsplaner för morgondagen.
  • När arbetstimmarna blir för många lär jag en larmklocka att ringa och ställa frågan: Är det långsiktigt rätt? Bör någon annan ledas mot att lösa just den här uppgiften?

Nu är det dags att skifta fokus mot konferensen här och nu.

Kompetenspositioneringstankar

Att skotta mängder med snö är inte enbart en bra träning. Syresättningen under aktiviteten stimulerar även huvudet att sätta igång och tänka. Under kvällsskottningen igår (massor med härlig snö) gled jag in på tankar avseende positionering kompetensmässigt i egenskap av it-strateg. Jag började bolla med två enkla dimensioner: ”Ämneskompetens” och ”Kompetensdjup”. Utifrån det började jag mappa upp fyra epitet, baserat på dimensionerna, och en kortfattad beskrivning vad som menas per epitet (så som bild 1 visar). Slutligen gjorde jag ett hastigt ställningstagande kring var min roll bör finnas rent topografiskt (så som bild 2 visar). Nästa steg är att söka efter kompetensbeskrivningar för varje kvartil i bilden. Någon måste säkerligen ha gjort den mappningen tidigare. Genom att slå ihop beskrivningarna med bilderna finns ett första embryo för önskeläge för it-strateger. Därefter är det lätt att skapa en utvecklingslinje för att bibehålla/utveckla kompetensen.

Taekwondo, öppet sinne och ett leende

Under några mycket givande diskussioner med en person jag respekterar har en hel del tankar om strategiarbete vuxit fram. Jag ska försöka att rama in tankarna och presentera dem i rätt kontext. Genom hela inlägget kommer jag att använda just ”jag” som exempel, för att inte fastna i ett generaliserande ”man” hit och ”man” dit 🙂

Börjar med reaktivt beteende. Genom åren har jag stått på truismer om 90/10- eller 80/20-principen. Det vill säga att i 90 (80) procent av fallen styr vi över vår tillvaro och resten är händelser runt omkring oss som får påverkan på vårt liv. Om jag får anta att det handlar om 10 % är det 4 timmar per arbetsvecka i genomsnitt som kommer att handla om händelser som jag inte kan förutse/rå över som kommer att ha påverkan på mitt arbete. Fortsätter jag mitt antagande med att gissa på att de 4 timmarnas ”externaliteter” (positiva eller negativa) kräver taktiska omprioriteringar och insatser. Det i sin tur påverkar säkerligen 8 timmar den veckan och ackumuleras framåt i tiden om taktiska åtgärder inte görs med målbilden i sikte.

Sänker jag den strategiska garden och ”släcker bränder” ett par veckor hamnar jag snabbt ute i terrängen där det ständigt finns nya brandhärdar. Resultatet blir övertidsarbete, massor av springande, känslan av att inte räcka till i kombination med att känna mig duktig och oersättlig eftersom jag ”gör så mycket”. För att inte fastna i träsket utvecklar jag en egen modell hämtad ur min tid som elitfighter inom Taekwondon i min ungdom. Utifrån det kommer ett antal principer som jag ständigt kommer att sträva efter:

  • Jag ska vara en mästare i rättvisa och frihet
  • Jag står på en grund byggd av positiv attityd
  • Som person är jag respektfull, modig, lojal, artig, pålitlig, ödmjuk, tålmodig, uthållig, ansvarsfull och god
  • Jag har en hög integritet

Till det lägger jag ett öppet och icke-fördömande sinne, samt ett leende då någon försöker att rubba mina cirklar. Det här är min framväxande modell för att jobba med it-strategisk utveckling och inte förlora målet ur siktet. Hur jobbar du? Dela gärna med dig med dina tankar.

Utveckla en sensorisk förmåga

Strategiskt arbete är spännande och lite skrämmande på samma gång. Ett helhetsseende, med öga för detaljer, utan att tappa historiska perspektivet och konsten att hitta varje vinkel för att leverera värde. Dessutom modet att våga ifrågasätta och utmana. För egen del har jag ställt upp ett antal kriterier att stämma av mot:

  • Fokus på uppgiften, utan att kapitulera den strategiska blicken
  • Entusiasm i stort, smått och oproportionerligt
  • Ta dialogen med erfarna människor med olika kompetenser
  • Lova aldrig det du inte kan leverera – och överträffa alltid förväntningarna
  • Var inte rädd att ta risker – så länge de är lagliga
  • Undvik att ge bort tid till energi- och tidstjuvar
  • Nej är kvitto på att du inte har tänkt strategiskt riktigt
  • Våga ta plats och ståndpunkt – speciellt när inget facit finns
Har skaffat mig ett antal lärdomar genom åren som med all säkerhet kommer att vara goda minnen senare på ålderns höst. Vissa tankar/idéer/modeller fastnar mer än andra. En sådan är tanken om ”strategic thinking as seeing”. Modellen är utarbetad av Henry Mintzberg och finns beskriven helt kort här. För egen del försöker jag ständigt utveckla min sensoriska förmåga. Att alltid ha känselspröten ute och ständigt registrera omgivning, omvärld och låta sinnena ta emot informationen. Uppslag, idéer, lösningar och annat roligt kultiveras i det omedvetnas medvetenhet och manifesteras när man ägnar sig åt något annat. Själv har jag en förmåga att få uppslagen under långa skogspromenader med min hund. Röstinspelaren är min bästa vän vid de tillfällena.
Nästa utvecklingsfas är att etablera rätt implementeringsmodeller för att sätta rätt saker på rätt plats till gagn för verksamheten. Att våga leda och styra strategiskt i högre tempo.

Bloggen ”it-strategen” säger hej

Välkommen till it-strategen. En blogg som handlar om verksamhets- och it-utveckling utifrån ett strategiskt perspektiv. Kärnan i bloggen kommer att vara av strategisk karaktär med siktet inställt på det strategiska målet. Taktiska inlägg handlar om att hitta smarta vägar när situationen så kräver, men aldrig tappa målet ur sikte. Verksamhetsnyttan är i fokus. Alltid.