Standardsystem – standardisering åtestår

Standardiseringen av it-funktioner och leveranser pågår för fullt. Personligen har jag under en längre tid haft en tilltro till standardiseringen av it-leveransen i två plan:

  • Dels genom tjänsteleveranser via det så kallade molnet med modeller där kunder betalar för faktiska behov och förbrukning. Genom att lägga över rätt standardiserade processer med tillhörande informationsbehov i molnet kan verksamheterna fokusera på utveckling/förädling av det som särskiljer organisationen mot andra. E-post, samverkan, marknadsaktiviteter, logistik, ekonomi och en hel del annat kan på ett relativt okomplicerat sätt läggas ut i molnet.
  • Stora aktörer som erbjuder standardiserade paket (så kallade COTS, Commercial Off-The Shelf) med konfigurerbara komponenter som gör att utvecklingstiden kortas och därmed en snabbare närvaro på marknaden. Många kunder delar på vidareutvecklingskostnaderna genom licens- och underhållsavtal. Dessutom ingår modernisering av gränssnitt/funktioner. Allt till en låg livscykelkostnad.

Med tanke på en tilltagande hyperinflation i tilltron till molnleverantörer från USA (samt NSA´s allierade) är massmigreringen till molnet sannolikt försenad. Tror däremot att en fortsättning följer när dammet har lagt sig. Tjänsteleveranser via ett öppet nätverk när ens ”alla” kunder/målgrupper lever inom det öppna nätverket är ett för bra värdeerbjudande för att försvinna. Därför är jag övertygad om att vi bara har sett början på en massmigration (naturlig sådan) till molnet.

I fråga om standardsystem tänkte jag hålla mig på ett övergripande plan och adressera kärnan i problemet med konceptet. Börjar först med den tekniska aspekten.

Standardsystem – hur mycket är standard?

I fråga om standardsystem börjar jag svikta i min övertygelse. Det viktigaste skälet handlar om trögrörlig massa mot en ständigt föränderlig verklighet (ner om detta under sektionen ”Kompetensroller” längre fram). Med trögrörlig massa menar jag själva standardsystemet och dess leverantör. De stora aktörerna köper ständigt upp nya företag för att addera mer värde till sina system. För att kapitalisera på investeringarna sker det sällan en integration mellan den uppköpta teknik och befintliga komponenter i systemet som ska få funktionellt tillskott. Istället växer integrationsbehoven mellan ostandardiserade pusselbitar inom en och samma produkt exponentiellt med antalet uppköp/tillskott. För att lösa detta skapar företagen i fråga ännu större standardmellanvara som erbjuds som ytterligare standardsystem för att få delarna inom nyss köpta standardsystem att fungera.

Nu kommer nästa härliga upptäckt. Mellanprogramvaran består av en myriad komponenter som ibland har stöd för industristandarder och underlättar genom det samexistens med andra leverantörers komponenter (interoperabilitet). Tyvärr visar det sig vara mer regel än undantag att de få komponenter som har stöd för olika standarder ligger någon generation bakåt i tiden avseende version av nämnda standard som stöds. Övriga komponenter är helt egna entiteter som leverantören pushar hårt för att på så vis skapa de-facto-standarder.

Lägg till det olika former av rigida licensieringsmodeller som ibland helt frångår realiteterna på vår planet.

”Jaha. Din organisation använder sig av VMware på x86-plattformen. Nej, vår licens gäller inte där. Du måste köra virtualisering från oss, alternativt betala fysiska licenser per virtuell instans!”

Kompetensroller

Med fullt medvetande om de tekniska ramarna och spelets regler är första grundstenen på plats. En ännu viktigare grundsten är kompetensfrågan och rollbesättningen. Många stora standardsystem har funnits på marknaden i decennier och kompetenstillgången borde överträffa potentiell efterfrågan. Stora implementationer har genomförts globalt och roller som verksamhetsarkitekter, teknikarkitekter, process-/metodutvecklare, verksamhetsspecialister, teknikspecialister, databasexperter, projektledare med flera borde vara standardiserade och erfarna. Inte så säkert!

Som kund behöver man tänka mera som Hollywoods filmbolag. Hitta en duktig castingperson som tar fram profiler och kandidater för rollerna, intervjuar, testar och slutligen rollbesätter. Därefter gäller det att ha ett verksamhetsteam som noggrant nagelfar minsta lilla förändringsbehov som uppstår under resans gång. Världen står inte still under implementationen av standardsystem och/eller komponenter inom detsamma.

Så mycket mer, så lite tid

Har uppslag som jag skulle kunna utveckla en hel del, men det får jag ta i en serie av inlägg eller helt enkelt skriva en bok. Stannar därför upp nu när jag har fått upp ångan. Summerar inlägget med att råda alla följande:

  • Har du precis ett affärscase för standardsystem att ta ställning till? Vet då att alla estimat är högnivåestimat och bygger på föreställningen att en ytterst begränsad inramad leverans utan minsta förändringsbegäran ska genomföras. Det case du har i din hand är en utopi och du behöver ha med faktoriserad fördyrning med i ditt scope.
  • Har du gjort en casting och fått svart på vitt att kompetensen finns hos din partner/partners? Tillgänglig när du behöver dem?
  • Hur väl integreras standardsystemet i din befintliga miljö?
  • Är det modernt i gränssnitt och i ingående komponenter: Det vill säga att det inte låser dig till en specifik Javaversion, webbläsarversion eller liknande.

Har du full koll? Bra, förutsättningarna finns.

Annonser

Lämna gärna din synpunkt

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s