Teoretiserande vs operativ strateg

Ägnar en hel del tankekraft åt att försöka definiera ett operativt strategiskt förhållningssätt där resultat och långsiktig innovation utgör två sidor på samma mynt. Inser att det är en fälla där jag lätt blir fånge i eget grepp. Modeller i all ära, men det är när modellen möter verkligheten som de intressanta effekterna uppstår. Därför accepterar jag stilla faktum att jag kommer få ägna en hel del tid för att köra trial & error i några iterationer. Dessutom har jag kommit till insikt att strategiska mönster handlar om lika stora delar planerad ledning/styrning och framväxande/lärande arbete. I en it-förändring kopplar jag strategiska mönster till orsakerna bakom transformeringsrörelsen.

Transformeringar av it sker i de vanligaste fallen för att:

1. Förbättra tjänsteportföljen genom optimeringar och därigenom ha högre servicegrad till lägre kostnad

2. Skapa mer tid/resurser/medel till att utveckla nya it-stöd som ökar organisationens förmågor

2.5 För att bryta invanda mönster och skapa rörelse

Sättet att lyckas i förändringen är att uppvisa resultat och bygga upp förväntningar/energin kring möjligheterna med det som är nytt. En iterativ process som fortsätter. När en insåld förväntning har infriats ska den skötas optimalt (ledning/styrning), samtidigt som nästa innovation ligger i utveckling (framväxande/lärande). För att lyckas i ekvationen är det fyra hörnstenar som håller bygget uppe:

1. Ledning och styrning

2. Arkitektur

3. Allianser och kommunikation

4. Modet att våga stå för sin sak

Annonser

Taekwondo, öppet sinne och ett leende

Under några mycket givande diskussioner med en person jag respekterar har en hel del tankar om strategiarbete vuxit fram. Jag ska försöka att rama in tankarna och presentera dem i rätt kontext. Genom hela inlägget kommer jag att använda just ”jag” som exempel, för att inte fastna i ett generaliserande ”man” hit och ”man” dit 🙂

Börjar med reaktivt beteende. Genom åren har jag stått på truismer om 90/10- eller 80/20-principen. Det vill säga att i 90 (80) procent av fallen styr vi över vår tillvaro och resten är händelser runt omkring oss som får påverkan på vårt liv. Om jag får anta att det handlar om 10 % är det 4 timmar per arbetsvecka i genomsnitt som kommer att handla om händelser som jag inte kan förutse/rå över som kommer att ha påverkan på mitt arbete. Fortsätter jag mitt antagande med att gissa på att de 4 timmarnas ”externaliteter” (positiva eller negativa) kräver taktiska omprioriteringar och insatser. Det i sin tur påverkar säkerligen 8 timmar den veckan och ackumuleras framåt i tiden om taktiska åtgärder inte görs med målbilden i sikte.

Sänker jag den strategiska garden och ”släcker bränder” ett par veckor hamnar jag snabbt ute i terrängen där det ständigt finns nya brandhärdar. Resultatet blir övertidsarbete, massor av springande, känslan av att inte räcka till i kombination med att känna mig duktig och oersättlig eftersom jag ”gör så mycket”. För att inte fastna i träsket utvecklar jag en egen modell hämtad ur min tid som elitfighter inom Taekwondon i min ungdom. Utifrån det kommer ett antal principer som jag ständigt kommer att sträva efter:

  • Jag ska vara en mästare i rättvisa och frihet
  • Jag står på en grund byggd av positiv attityd
  • Som person är jag respektfull, modig, lojal, artig, pålitlig, ödmjuk, tålmodig, uthållig, ansvarsfull och god
  • Jag har en hög integritet

Till det lägger jag ett öppet och icke-fördömande sinne, samt ett leende då någon försöker att rubba mina cirklar. Det här är min framväxande modell för att jobba med it-strategisk utveckling och inte förlora målet ur siktet. Hur jobbar du? Dela gärna med dig med dina tankar.