Teoretiserande vs operativ strateg

Ägnar en hel del tankekraft åt att försöka definiera ett operativt strategiskt förhållningssätt där resultat och långsiktig innovation utgör två sidor på samma mynt. Inser att det är en fälla där jag lätt blir fånge i eget grepp. Modeller i all ära, men det är när modellen möter verkligheten som de intressanta effekterna uppstår. Därför accepterar jag stilla faktum att jag kommer få ägna en hel del tid för att köra trial & error i några iterationer. Dessutom har jag kommit till insikt att strategiska mönster handlar om lika stora delar planerad ledning/styrning och framväxande/lärande arbete. I en it-förändring kopplar jag strategiska mönster till orsakerna bakom transformeringsrörelsen.

Transformeringar av it sker i de vanligaste fallen för att:

1. Förbättra tjänsteportföljen genom optimeringar och därigenom ha högre servicegrad till lägre kostnad

2. Skapa mer tid/resurser/medel till att utveckla nya it-stöd som ökar organisationens förmågor

2.5 För att bryta invanda mönster och skapa rörelse

Sättet att lyckas i förändringen är att uppvisa resultat och bygga upp förväntningar/energin kring möjligheterna med det som är nytt. En iterativ process som fortsätter. När en insåld förväntning har infriats ska den skötas optimalt (ledning/styrning), samtidigt som nästa innovation ligger i utveckling (framväxande/lärande). För att lyckas i ekvationen är det fyra hörnstenar som håller bygget uppe:

1. Ledning och styrning

2. Arkitektur

3. Allianser och kommunikation

4. Modet att våga stå för sin sak

Annonser

Utveckla en sensorisk förmåga

Strategiskt arbete är spännande och lite skrämmande på samma gång. Ett helhetsseende, med öga för detaljer, utan att tappa historiska perspektivet och konsten att hitta varje vinkel för att leverera värde. Dessutom modet att våga ifrågasätta och utmana. För egen del har jag ställt upp ett antal kriterier att stämma av mot:

  • Fokus på uppgiften, utan att kapitulera den strategiska blicken
  • Entusiasm i stort, smått och oproportionerligt
  • Ta dialogen med erfarna människor med olika kompetenser
  • Lova aldrig det du inte kan leverera – och överträffa alltid förväntningarna
  • Var inte rädd att ta risker – så länge de är lagliga
  • Undvik att ge bort tid till energi- och tidstjuvar
  • Nej är kvitto på att du inte har tänkt strategiskt riktigt
  • Våga ta plats och ståndpunkt – speciellt när inget facit finns
Har skaffat mig ett antal lärdomar genom åren som med all säkerhet kommer att vara goda minnen senare på ålderns höst. Vissa tankar/idéer/modeller fastnar mer än andra. En sådan är tanken om ”strategic thinking as seeing”. Modellen är utarbetad av Henry Mintzberg och finns beskriven helt kort här. För egen del försöker jag ständigt utveckla min sensoriska förmåga. Att alltid ha känselspröten ute och ständigt registrera omgivning, omvärld och låta sinnena ta emot informationen. Uppslag, idéer, lösningar och annat roligt kultiveras i det omedvetnas medvetenhet och manifesteras när man ägnar sig åt något annat. Själv har jag en förmåga att få uppslagen under långa skogspromenader med min hund. Röstinspelaren är min bästa vän vid de tillfällena.
Nästa utvecklingsfas är att etablera rätt implementeringsmodeller för att sätta rätt saker på rätt plats till gagn för verksamheten. Att våga leda och styra strategiskt i högre tempo.